Epilog (D4K)

Från Chronopia
Hoppa till: navigering, sök

Epilog i kampanjen Den Fjärde Konfluxen
Åldrade hjältar ska så förgås
Akt 3 föregick, 20 maj 1684

Skogarna töms av krigets vindar
Hjältarna av fyra kommer att hyllas
Människan för sina brott får sona
Åldrade hjältar ska så förgås

Den fjärde konfluxens akter
Intro - Ödet seglar mot sin fjärde storm
Akt 1 - Stridens barn har en lång väg att gå
Akt 2 - Den fjärde stormen sveper sen in
Akt 3 - Gudarnas ättlingar kriget upp tar
Epilog - Åldrade hjältar ska så förgås

Väckta till ett nytt liv

När Navi återfått kontrollen över sin vindkropp så inser hon att hon slungats iväg flera kilometer av explosionen. Hon känner närvaron av de andra och flyger tillbaka för att leta efter dem. Hon hittar dem utspridda, skadade men vid liv, trots att Titziana måste ha befunnit sig tiotals meter på sin grip ovanför marken. Hon väcker dem och samlar dem kring sig innan hon omvandlas tillbaka till sig själv. Hon tar fram Neros och går mot Ljusets son som ligger orörlig men fortfarande verkar leva. När hon närmar sig så stönar han ut Vi ger oss. Navi byter en blick med Zebbe och lägger sedan tillbaka Neros i sitt koger. Ravennias söner samlar sig, även Kublai som verkar ha en svag gudomlig aura (det sägs att han fått makten av Ravennia och blivit hennes femte son).

De som blivit träffade av Neros tar ut pilarna och Månens son påpekar hur förbannat obeskrivligt ont den jävla pilen gör. Kublai tar ut Neros som träffade honom i högerögat. De verkar synnerligen chockade att Ravennia kom och ingrep under slaget och uppenbarligen offrade sitt liv för det, även om det i förlängningen räddade dem. De konstaterar att de inte behöver slåss längre då de inte har några härar att segra för. Hjältarna verkar ha vunnit sönernas respekt, i motsats mot hur det var i konversationen alldeles innan slaget. Man konstaterar att man trots allt är kusiner och man sluter fred. Sönerna får behålla Neros som ett minne över vilka skador som denna släktfejd innebar medan alla hjältarna utom Kandor tar två Neros. De berättar att de ämnar dra sig tillbaka till Kartoch, konfluxpunkten, i Mergal. En tystnad uppstår medan hjältarna funderar på vad de ska göra härnäst.

Framtiden

Navi är den som först lämnar slagfältet. Hon tar sig till Chronopia för att träffa Hjil och Hjatlen. Hon berättar vad som hänt för Zaldir och flyger sedan med sin familj till Fryvien där hon senare grundar en skola om demoner. Senare får hon ytterligare några barn tillsammans med Hjil.

Kandor känner mer eller mindre att resultatet av slagfältet är hans fel så han vill inte bege sig tillbaka till vare sig Isenfort eller Yavaris. Istället tar han sig till Hjältarnas Ö, till fots fram till Markelburg och därefter med båt. Han är den enda invånaren på ön och sätter sig i Yvains krypta för att kontemplera över vad som har hänt. Då och då kommer någon upptäckare eller pilgrim för att besöka statyerna och Kandor uppskattar besöken. Förr eller senare kanske även Torus dyker upp, vilka frågor han nu skulle tänkas ha svar på.

Zebbe tar sig an sin jakt på Zarithaia i hopp om att träffa Mira återigen och hon söker upp honom för att meddela att hon är i Chronopia. Zebbe tar sig dit, till den plats som senare blir demonstaden, och hämtar Mira. Mira har belönats med ett längre liv av Zarithaia och åldras inte även om hennes liv kanske inte är lika evigt som alverna. De två beger sig sedan till Pandaros för att bosätta sig någonstans i lugn och ro. Zebbe tar även en kort visit till Ranja hemma i Isenfort bara för att finna att hon släppts och han återvänder sedan. Senare kanske och Mira tar igen det förlorade barnet och bildar familj, även om det mer skulle vara för Miras skulle än för Zebbes.

Josay hämtar diskret Andaria i Isenfort och tar sig sedan till Lirgon för att ta stjärnporten till Cuindil via Zaldir. Där stannar de tills vidare och skaffar kanske barn. Andaria bryter med Valindë som fortfarande är redo för kamp mot ravenniterna eller de Hängivna.

Titziana har ingen aning om vad hon ska göra framöver. Till en början så letar hon rätt på Keldos som försvann efter Sjuhärarslaget, som det sista slaget i närheten av Melosan kom att kallas. Då alla andra har försvunnit så börjar hon stifta bekantskap med Månens och Eldens son. Senare kanske hon försöker få tag på en grip då det var en av de få positiva händelserna hon upplevt efter att ha blivit återfödd som Ivanes.

Ravennias söner återvänder till Kartoch där Karon sägs härska ifrån. Det folk som följer dem kallar sig för de Hängivna och deras sammanhållning grundar sig på tron om Karon som den andlige ledaren och Ljusbringaren som den värdslige. De Hängivna expanderar i början av 1700-talet i områdena kring Mergal och Darduin.

Valindë håller sig lugn men när de Hängivna börjar expandera så far hon runt för att bilda en allians. Hjältarna håller sig utanför och kriget 1700-1713 blir historia.

Kublai fortsätter sin karriär som högste militära ledare för de Hängivna. Långt senare, 1832, blir han dock kejsare över Mergal så som konfluxen förutspådde.

Ravennias söner delar så småningom upp sig. Eldens son och hans lärjungar blir härskare över Stygia efter att de Hängivna erövrat det under 1800-talet. Månens son dödas av Valindë under det andra kriget men en kult, som senare utvecklas till Moerna, bildas kring honom. Mörkrets son sägs ha besegrats av Valindë i samma krig men inte dött utan bara fallit i någon slags koma. Enligt sönerna så har han dock rest iväg som Karons ambassadör hos Noth i ett försök att återskapa alliansen och kanske även Frika. Ljusets son tog Mergals och Darduins kejsarkrona efter det andra kriget och arbetade sedan nära krigsherren Kublai.

Akeno Kernos blir en av lärjungarna till Eldens son. Strax efter de Hängivnas kupp i Tolerien under 2000-talet så tilldelas Akeno hertigtiteln över Moldau och hans toleriska namn blir då Akeno de Moldau.

Zarithaia vet ingen vart hon försvann men det finns tydliga tecken på att hon har något att göra med de fyra underliga varelserna som tog över Saros 2045, Fithos, Lusec, Wecos och Vinosec. Hon kanske rent av är alla fyra av dem.

Nerospilarna fördelades till Zeberyonas Ivanes (2), Tlenavi Ivanes (2), Josay Ivanes (2), Titziana Ivanes (2), Daraxid Ravin (1), Merzin Ravin (1), Zharyid Ravin (1), Asarz Ravin (1), vilket innebar att Kandor Ivanes och Kublai Shakkar blev utan.


Den fjärde konfluxens akter
Intro | Akt 1 | Akt 2 | Akt 3 | Epilog
Personliga verktyg