Kapitel 2 - Åter i säkerhet

Från Chronopia
Hoppa till: navigering, sök

Kapitel 2 i kampanjen Allianser
Åter i säkerhet
19 september 1715 - 24 september 1715

Innehåll

Till Amardon

19 september 1715

Efter en god natts sömn i bäddade sängar går färden vidare mot Amardon, greve Farohns högsäte och en av de större städerna i influensområdet. Gruppen reser i diligens under hela dagen, och man kommer fram till Amardon på kvällen. Staden är relativt stor, liten i jämförelse med Meckelsinburg såklart, men har en befolkning på cirka 100 000 invånare och omgärdas av en rejäl stenmur. Även utanför murarna finns viss bebyggelse. Efter stadsmuren passerar man ytterligare tre murar innan man når greve san Krevynns högsäte, borgen i Amardons centrum. Folket står och hurrar på gatorna när deras härskare återvänder tillsammans med sina trupper, och gruppen är inte sena med att passa på att vinka lite till folket.

Så kommer man tillslut innanför borgens murar och stannar, man möter upp med greven som leder dem in i den pampiga entrén. Där inne möts gruppen av sina familjer och de övriga i delegationen, bara Jodans familj saknas. Han tycker dock om att se hur glada hans kamrater är tillsammans med sina familjer, och tycker att det påminner honom om alla de sagor med lyckliga slut som han läst. Det är svårt att sakna det man aldrig haft, i Jodans fall en familj som verkligen bryr sig om varandra.

Festen

Det har dukats till fest för att fira deras återkomst, och Farohn berättar inlevelsefullt om hur Amaric befriade honom och hur de tillsammans förgjorde alla rövare som stod i deras väg. Amarics insatser överdrivs en aning, och två dödade blir till ”säkert ett halvdussin”. Amarics far Terzo ser ut som om han skall spricka av stolthet. Efter en att Farohn avverkat deras flykt får Amaric nog och ursäktar sig till balkongen, Felicia vill inte höra mer om dödade heller och följer med honom. Jodan ansluter sig snart till dem, och tar med lite att dricka. Amaric sveper snabbt sitt första glas och man ber att få ut lite mer att dricka. Efter en stund ropas Amaric in av sin far och det skålas för honom, kort där efter görs det samma för Felicia och Jodan. Man äter färdigt, skålar ett par gånger till och talar om gruppens heroiska flykt. Jodan tvivlar på att han skulle vara någon sorts hjälte, men Amaric övertalar honom snabbt att det är bättre att låta folk tro vad de vill. Efter maten fortsätter firandet med dans och samtal, där bland annat Calos berättar för Jodan att hans föräldrar är på väg till Amardon. Jodan kontaktar sin far och får reda på att de redan är mer än halvvägs, men förstår inte varför de helt plötsligt verkar bry sig om honom så mycket. (Sanningen är den att de ville närvara vid medaljceremonin och blev meddelade detta tidigt för att kunna hinna till Amardon i tid).

Den enda som inte verkar imponerad av Farohns berättelse är Celeste, som efter en kort dans med Amaric är den förste att lämna festligheterna. Detta är mycket ovanligt för Celeste, som brukar vara festens centrum, och gruppen funderar lite kring varför hon gick så tidigt. Amaric gissar att hon kanske är missnöjd över att inte vara festens medelpunk, och Jodan är så nyfiken att han gärna skulle vilja försöka läsa hennes tankar. Han skickar tjänare för att ta reda på var hon tog vägen, och inom kort kommer de tillbaka och meddelar att konsul Celeste dragit sig tillbaka för kvällen. Senare går alla utom Jodan och lägger sig. Jodan dricker sig full och känner sig ensam, något han bestämmer sig för att göra något åt. Han ragglar ut till porten men stoppas av vakten (då han har order om att inte släppa ut någon utan Farohns tillåtelse). Efter en kort konversation går han med på att ordna sällskap åt Jodan till hans rum, och Jodan vinglar dit för att vänta. Det går runt en timme innan det knackar på hans dörr och tre glädjeflickor kommer in. De stannar med Jodan i lite över en timme, men Jodan är för full och trött för att göra mycket mer än somna i deras sällskap.

Även Amaric har en gäst under natten, om än för en kort stund. När han kommer till sitt rum blir han sittande en stund på sängkanten och gråter för sig själv då plötsligt Celeste dyker upp bredvid honom och lägger sin hand på hans axel och säger: Det är underligt hur det kan bli ibland… jag har känt Farohn i många år och jag räknar honom till en av mina bästa vänner… men när ni försvann. Celeste flyttar sig lite närmare Amaric så att de sitter axel mot axel. Jag vill bara säga att jag är glad att du är tillbaka… Celeste kramar om Amaric och de hamnar ansikte mot ansikte, de tittar varandra i ögonen och stämningen blir en aning spänd, som om de för ett ögonblick var på väg att kyssas, innan hon säger: Jag är ledsen, jag borde inte störa dig. Sedan lämnar hon hastigt rummet och lämnar Amaric till sina tankar om det som hänt och vad som just hände.

Amaric går och lägger sig kort där efter, men vaknar under natten av att någon rör sig i hans rum. Han öppnar ögonen och ser Celeste sitta lutat över honom i sängen. Hon lägger ett finger över hans mun och ”hysschar” honom. Sedan böjer hon sig ner och kysser honom. Amaric slår åter upp ögonen och inser att han är ensam i sitt rum, men om det var dröm eller verklighet kan han inte riktigt avgöra. I sin frustration över att han håller på att tappa kontrollen och att Celeste kanske leker med hans sinnen vrålar han och slår lite i sängen. En tjänare knackar på dörren och undrar om allt är som det ska. Amaric svarar att allt är bra, lugnar ner sig och somnar om.

Dagen efter

20 september 1715

Följande dag inleds med gemensam frukost. Felicia berättar att hon tänkte ta det lugnt och läsa på lite botanik under dagen, medan Amaric fastställa om Celeste faktiskt besökte honom en gång till under natten eller om det bara var något han drömt. Celeste verkar inte bete sig annorlunda på något sätt, så Amaric kan inte direkt bekräfta eller få något förnekat… men det var nog en dröm… kanske. Man får veta att avresan kommer bli fördröjd med några dagar då Farohn har saker som han måste se till innan man kan ge sig av, bland annat så deltog delar av eskorten i sökandet efter dem och väntas inte återvända förrän om ett par dagar. Celeste försvinner kort efter frukosten och man ser inte till henne på resten av dagen, ursäkten är att hon skulle må dåligt, vilket inte är så långt ifrån sanningen. Det rör sig dock inte om magsjuka eller för mycket vin kvällen innan, utan om att hon vill undvika Amaric medan hon själv reder ut sina känslor för honom.

Under förmiddagen samtalar Jodan och Amaric med varandra och Jodan frågar bland annat vad Amarics syster Calista tycker om honom, då han gjort sitt bästa för att få henne att tycka om honom. Amaric berättar att hon mest tycker att Jodan är underlig och lite nervös av sig. Jodan blir väldigt besviken över att höra att Calista inte tycker om honom, och kallar henne för tråkig. Amaric konstaterar för Jodan att ”Du kanske lärt dig något” angående de misstag han gjort i sina försök att få hans syster att tycka om honom.

Efter middagen beger sig Amaric och Jodan till träningssalarna för att öva fäktning. Där inser de snabbt att Amarics kortsvärd faktiskt är för tungt för Jodan och ser sig om efter ett lättare svärd. Då inget verkar finnas skickar man iväg en tjänare att införskaffa ett i staden, men det lättare kortsvärdet kommer inte att finnas tillgängligt förrän följande dag så man beslutar sig för att Jodan helt enkelt får köra med tvåhandsfattning under träningen. Efter träningen gick Jodan till sängs, medan Amaric hade gjort upp med sin syster att de skulle spendera kvällen tillsammans och beger sig till hennes rum. Calista är orolig för honom, då han tidigare antytt att allt inte är som det ska, men när han berättar för henne vad som egentligen hände lämnar han ute en del för att skona sin syster lite hemskheter och för att hålla vad som hände Felicia hemligt. Samtalet går sen över på annat, och kvällen avslutas med lite kittlande och kuddkrig.

Äras den som äras bör?

21 september 1715

När Jodan vaknar följande dag har det svärd han beställde dagen innan levererats och står innanför dörren. De flesta möts nere i matsalen och man äter frukost tillsammans med familjerna och de övriga pamparna, Farohn dyker dock inte upp då han är upptagen på annat håll och likaså Celeste som fortfarande inte mår bra. Samtalet glider under frukosten in på att Amaric lär Jodan använda svärd, vilket leder till en liten utskällning av Jodan från Felicia om att han sannerligen inte behöver lära sig slåss och borde stå över sådant.

Förmiddagen spenderar Jodan och Amaric med att öva tillsammans, vilket avslutas med att Jodan springer upp i borgens högsta torn. Utmattad skickar de efter lite vin (till Amaric) och vatten (till Jodan). Tjänaren får sedan hjälpa Jodan ner från tornet och till sin säng, då han pressat sig för hårt och är för trött för att orka ner för trapporna. Han blir liggande i sängen tills Amaric och hans syster Calista kommer förbi för att dra med Jodan ner till middagen.

Farohn berättar för gruppen att de kommer tilldelas medaljer för deras insatts under kidnappningen, vilket de möter med viss tvekan. Under middagen förkunnas det officiellt inför alla och gruppen mottar gratulationer och en och annan skål.

Efter middagen delas gruppen upp igen, Felicia återgår till att studera botanik på sitt rum medan Amaric och Jodan beger sig till biblioteket för att fördriva eftermiddagen med lite stillsam läsning. Efter ett tag får Jodan sällskap utav Baronessan san Lucci, och det dröjer en bra stund innan Jodan inser att hon faktiskt verkar flörta med honom (hon har tyckt att han var söt sen första mötet, men först efter Farohns berättelse blev han lite spännande). Det hela leder till att Jodan sväljer sin stolthet och ber Felicia ta bort hans träningssmärtor så att han kan följa Arabella på en liten promenad i trädgården. Jodan ger henne komplimanger och pratar om likheterna mellan henne och blommorna i trädgården i tron att Arabella inte direkt kan något om botanik (i själva verket kan hon mer än hon erkänner, men låter Jodan hållas då hon tycker att hans nervösa sätt är ganska sött och roligt). Jodan får en idé om att Arabella kanske skulle vilja gå ut i staden, och föreslår det. Hon är tveksam till det då hon inte tycker att det finns något direkt av intresse att besöka utanför borgen och påpekar dessutom att det nog är säkrast att hålla sig i borgen tills dess att Farohn säger annat. Jodan skall just till att föreslå att om de går ut i staden så kan han ju köpa henne lite blommor, då han inser att han står i en blomsterträdgård och att hon redan har mer än nog med blommor, men då han redan påbörjat meningen när han inser det kommer den istället ut som: ”Jo, men följ med ner på stan så kan jag köpa en anka åt dig”, var ankan kom ifrån vet bara Jodan. Arabella tycker att det var en väldigt lustig kommentar och skrattar gott innan hon tackar för sig (mest för att hon tyckte Jodan började bli lite väl nervös). Jodan tror att han gjort bort sig fullständigt och går med tunga steg tillbaka till biblioteket där han träffar på Amaric igen (som själv underhållit sig med att tjuvlyssna lite på ett samtal mellan Celeste och Namia, där det verkar som om Celeste är med för att leta efter någon en släkting eller kanske sin make men hon tvivlar på sina motiv och sina chanser). Jodan och Amaric talar om Jodans möte med Arabella och det slutar med att Jodan bestämmer sig för att bjuda in Arabella på en kvällsmiddag, där huvudrätten är just anka. Han skriver en liten inbjudan som han skickar till baronessan.

Jodans föräldrar anländer framåt kvällen, och efter några korta artighetsfraser avlägsnar sig Jodan till biblioteket igen. När han är klar där drar han sig tillbaks till sitt rum där han väntar otåligt på sin middagsgäst, som dyker upp fram åt kvällen. De har en trevlig måltid tillsammans innan hon tackar för sig och säger god natt. Jodan tar det som ett misslyckande och går sorgsen till sängs, bara för att störas av att det knackar på dörren. Det visar sig vara Beatriz, tjänarinnan ifrån jakten. Hon förför Jodan snabbt och det hela slutar i sängen.

Hedersceremonin

22 september 1715

Morgonen därpå bestämmer sig Jodan att han vill ha med Beatriz på resan och söker upp sin morfar för att be honom ordna så att de får låna henne av Farohn som personlig tjänare. Calos är inte känd för att vara bra på att komma upp på mornarna (snarare kring lunch) och för att försäkra sig om att hans morfar inte bara sa ja för att få sova vidare lämnar Jodan en lapp till honom. Gruppen äter frukost, badar och bastar (till nyfikna tjänares glädje) innan det är dags att klä på sig och delta i medaljceremonin. Medaljceremonin hålls på en stor balkong med överblick över staden nedanför, det är uppenbart att den brukas när Farohn håller tal till sina undersåtar. Pampig musik spelas och gruppen går gemensamt fram till Farohn och en äldre man (Kapten Elmo Baldassare) som står längst bort på balkongen. Deras familjer och ett antal gäster står på sidan av, jublar och applåderar. Amarics far ser ut som om han ska spricka av stolthet när hans son går upp för att motta sin medalj.

De stannar framför Farohn och den andre mannen, som håller en trälåda i sina händer, i lådan ligger 3 silvermedaljer. Musiken tystnar och Farohn tar upp en av medaljerna innan han tar till orda, hans röst ekar ut över staden när han talar: Amaric san Condeo; för uppvisat hjältemod, styrka och vilja att gå långt utöver det hedern kräver tilldelas ni härmed den högsta civila utmärkelsen för mod: Silverklingorna. (Medaljens gravering är tre svärd som tillsammans bildar en triangel, och innanför dem ett lejonhuvud). Felicia san Palomas; för era insatser under tiden efter vår flykt tilldelas ni härmed Silverklingan, utan era ansträngningar skulle vi med största sannolikhet ha mött vårt öde i vildmarken. Jodan san Grepos; för era insatser under tiden efter vår flykt tilldelas ni härmed Silverklingan, utan era ansträngningar skulle vi med största sannolikhet ha mött vårt öde i vildmarken. (Felicia och Jodans medaljers utseende är det samma som Amarics, men utan lejonet).

Man ställer sig och mottar folkets hyllningar och vinkar en stund innan musiken spelas igen och man beger sig till festsalen. Kvällen består av dans, dryck och god mat samt flertalet skålar till de ungas ära. De har lite svårt att förstå motiveringen till utnämnelserna och verkar tycka att det hela överdrivits, men efter att ha talat med Farohn som verkar förstått att något inte står rätt till går de med på att det är bättre att spela med. (I själva verket är det för att stryka över kidnappningen och se till att det framställs i så fördelaktigt som möjligt, snarare än att Farohn ville belöna dem för deras insatser, även om det också bidrog). Festligheterna börjar tillslut lida mot sitt slut efter en mycket mat, dryck och dans och man börjar en och en dra sig tillbaka.

En händelserik afton

Jodan möter upp med Beatriz på sitt rum, och tillsammans fortsätter de festen med hjälp av hans klyvranka förråd. Hon verkar väldigt imponerad av hans utmärkelse, och kallar honom för ”Min söta hjälte” och liknande. Lagom runda om fötterna avslutar de kvällen med älskog i sängen.

Amaric förbereder sig för att gå till sängs när det knackar på dörren. Han öppnar och utanför står Celeste.  Amaric, jag ville bara säga hur ledsen jag är över det som hände här om kvällen, det var hemskt oartigt av mig. Får jag komma in en stund? Han bjuder in henne och stänger dörren. Hon kommer närmare, ger honom en kram och säger:  Det jag försökte säga sist, var att jag var orolig för dig när ni försvann, mer än för någon annan. Jag… du påminner mig mycket om någon jag kände för länge sen, någon jag förlorade för länge sen. Jag vill inte förlora dig med… Samtidigt som hon säger ”Jag vill inte förlora dig med...” släpper hon omfamningen så att de nu står öga mot öga, fortfarande med hennes armar kring hans hals och ser honom rakt i ögonen och ler lite försiktigt. Amaric förlorar sig i hennes kristallklara ljusbruna ögon, som glänser lite lätt i det svaga ljuset ifrån stearinljusen i Amarics rum, och efter några sekunder kan han inte låta bli att kyssa henne. Först verkar hon lite förvånad, men inom kort besvarar hon kyssen. När kyssen är över bara ler hon och kysser honom igen, samtidigt som de rör sig mot sängen. Väl där ligger de och kysser varandra några gånger till innan hon lägger sig med huvudet på hans vänstra axel och tystnaden sprider sig i rummet. Amaric känner sig mer harmonisk, som i lycklig och avslappnad, än han kan minnas att han varit på mycket länge, det känns nästan synd att bryta tystnaden och förstöra ögonblicket. Efter en kort stund inser han att Celeste faktiskt somnat där hon ligger och kan inte mycket mer än att ligga kvar, smeka hennes hår och mysa innan han också somnar.

Inom kort störs nattsömnen dock av att det åter knackar på dörren och Amaric vaknar, undrande om han drömt om Celeste igen eller inte. Men kanske som tur är ligger hon bredvid honom i sängen och sover till synes tungt. Amaric funderar lite kort på att väcka henne men beslutar sig för att låta bli och låta henne sova, medan han undersöker vem som knackar på dörren. Han smyger ur sängen och öppnar lite irriterat dörren. Innan han hinner reagera kastar sig Taroc över honom, i samma tillstånd som han sist såg honom (en bit av skallen fattas alltså och han är nedstänkt med blod). Amaric skriker ut och inser plötsligt att han ligger i sängen igen, och Celeste mumlar något näst intill ohörbart om ”sova”. Han knuffar lite på henne och hon mumlar lite till svar om att hon vill fortsätta sova och att han också borde sova, dock känner Amaric naturen kalla och är så illa tvungen att besöka dasset. För att vara på den säkra sidan tar han sitt svärd med sig. Han öppnar hastigt dörren men möts inte av något annat än nattjänaren som ser på honom med ett både skrämt och förvånat uttryck. De talar lite kort om han sett någon i korridoren men tjänaren har inte sett någon annan än Amaric i korridoren under natten. Amaric går på dass, och allt verkar lugnt och stilla. Han öppnar dörren och innan han hinner reagera får han ett svärd i magen. Framför honom, i korridorens svaga ljus, står Falcas till synes oskadd. ”Hur känns det att vara på andra änden svärdet?!” ropar han och kör in svärdet ända ner till parerstången innan han släpper det och låter Amaric falla till marken. Med Falcas stående i dörröppningen känner Amaric hur livet rinner ur honom, paniken väller upp inom honom och han inser att han håller på att dö... mördad på dass. Amaric hör Falcas skratt när det svartnar för ögonen och vill skrika.

Plötsligt är han i sovrummet igen, liggandes i sängen och skriker ut i panik. Något som självklart väcker Celeste. Han kastar sig ur sängen och sliter av sig sin tunika för att se om han är oskadd, samtidigt som Celeste undrar vad i all världen som har hänt och varför han ser så skräckslagen ut. När han sett att han inte är skadad kastar han sig mot fönstret för att se till att det är stängt, Celeste har nu kommit upp ur sängen och frågar med lite lätt panik i rösten vad i hela världen som har hänt medan Amaric försöker stänga fönstret, när han stängt det och sett att ingen är utanför bryter han ihop och kryper gråtande upp i hörnet under fönstret. Celeste skyndar sig till hans sida och frågar fortfarande vad i all världen som har hänt, då hon inser att han måste ha drömt en bra hemsk mardröm för att reagera så kraftigt. Hon håller om honom och försöker lugna honom genom att smeka hans hår, ”hyscha” honom och försöka lugna honom med att det bara var en dröm och att det inte är någon fara längre. Amaric fortsätter gråta ut på hennes axel. Tillslut får hon honom att samla sig lite och komma tillbaka till sängen igen, där hon sitter och håller om honom. Amaric är dock inte den enda som får sin nattsömn störd, och bara några dörrar längre ner i korridoren är det Felicias natt som störs.

Felicia vaknar av att hennes täcke glider ner. Hon drar upp det igen, och det glider ner igen som om någon drar i det. Hon sätter sig upp för att se vem som drar i täcket men ingen annan finns i rummet. Försäkrad om att ingen annan finns i rummet lägger hon sig ner igen, och i samma ögonblick känner hon hur någon tar tag i hennes handled, sedan hennes vänstra vrist, sedan den högra och slutligen högerarmen. Felicia hålls nu fast mot sängen när hon känner hur ytterligare händer sakta börjar treva över hennes kropp. Händerna börjar slita hennes nattlinne i trasor, och allt fler händer börjar ta på henne. Fingrar letar sig in i munnen, tar henne på hennes nu bara bröst och slutligen känner hon hur de tränger in i henne efter att ha slitit sönder hennes underkläder. Felicia får fullständig panik och försöker hela tiden slita sig och skrika på hjälp. Då, lika plötsligt som det började, märker att hon åter ligger i sängen som om inget hade hänt. Kallsvettig men ganska säker på att det bara var en mardröm reser hon sig ur sängen och tittar runt i rummet för att se att hon verkligen är ensam. Det är tomt och mörkt. Hon går mot dörren då någon plötsligt lägger en hand över hennes mun och greppar tag i henne, hon försöker skrika och slita sig men personen är för stark och skriket försvinner i handen. Plötsligt är hon i sängen igen, och har just satt sig upp. Hon är kallsvettig, pulsen rasar och paniken är ett faktum. Hon kastar sig mot dörren och rusar ut i korridoren, endas iklädd sitt nattlinne. Hon rusar ner för korridoren mot Amarics rum och i farten hinner hon inte se om dörren är låst utan trycker bara ner handtaget och rusar rakt in i dörren med en rejäl duns. Näsan är den som tar den största delen av kollisionen. Med bruten näsa faller hon näst intill medvetslös och blödande till golvet utanför Amarics sovrum.

Ingen kunde knappast undgå att höra hennes kollision med dörren, allra minst Amaric och Celeste. Amaric går fram till dörren, låser upp och öppnar den lite försiktigt på glänt, bara för att mötas utav en stönande Felicia liggandes på golvet rejält blodig. Han försöker genast hjälpa henne, och lyckas tillslut få reda på att hon drömde en hemsk mardröm, blev jätterädd och sprang in i hans dörr då den var låst. Samtidigt kommer Celeste ut ifrån rummet till höger (hennes rum), hur hon kom dit är ett mysterium, men hon är inte kvar i Amarics rum heller. Man talar en stund om vad man ska göra med stackars Felicia, och fler av de boende från rummen intill kommer ut ur sina rum (bland annat Amarics föräldrar). Felicia insisterar på att hon kan läka skadorna själv, och övertygar de andra när hon på ett ögonblick får stopp på blödningen. Det hela slutar med att hon sover återstoden av natten hos Amaric, som undrar varför hon inte sprang till sin bror (som bor på våningen under) istället för honom.

Sista dagen i Amardon

23 september 1715

Följande dag är det dags för gruppens föräldrar att ge sig av. De flesta samlas till frukosten, med undantag av Calos (som är en ökänd sjusovare) och Jodan som övertalas att spendera morgonen med Beatriz, något som leder till att hon blir gravid men det kommer visa sig först senare. Några timmar försenade ansluter sig Jodan och hans morfar till det övriga sällskapet, och efter en sen frukost tar de farväl av föräldrarna. När de tagit farväl har Amaric och Felicia bestämt sig för att försöka få till en liten tur utanför staden så att Felicia kan genomföra en liten ritual till Mishakal och Amaric kan söka förlåtelse för att ha dödat Falcas. Amaric söker upp Farohn och han går efter en stund med på att de får göra sin utflykt om det går med på att han skickar med en rejäl vaktstyrka, något som Amaric och Felicia accepterar. Amaric möter Celeste i korridoren när han går till sitt rum för att byta om inför utflykten, och de gör upp att träffas på kvällen efter att han kommer tillbaka. Jodan möter Amaric beslutar sig för att följa med honom och Felicia på deras dagstur i naturen, han passar även på att bjuda med Arabella på en picknick, ovetandes om Amarics och Felicias syfte med utflykten. Man reser en bra bit ut anför Amardons murar innan man stannar i en glänta, och medan Amaric och Felicia förbereder sin ritual dukar Jodan upp för picknick. När hon byggt upp ett litet provisoriskt altare genomför Felicia en rit tillägnad Mishakal och Amaric följer upp med karonitiska riter ur sin bok och ber om förlåtelse för att ha dödat Falcas.

Under tiden Amaric och Felicia genomför ritualen har Jodan och Arabella det riktigt trevligt ihop, och Arabella faller för den romantiska stämningen vilket leder till att hon och Jodan kysser varandra ett antal gånger under picknicken. Efter att Amaric och Felicia är klara är det dags att packa ihop och bege sig tillbaka till Amardon. Det är nästan kväll när man är tillbaks ifrån utflykten och man äter middag innan gruppen åter igen sprids. Jodan träffar Celeste i biblioteket och de två samtalar en kort stund om morfism och om hur hon kan förändra det mesta på en kropp, vilket i sin tur leder in på att Jodan undrar om hon kan göra en lem större (vilket hon kan), vilket i sin tur leder till att han frågar henne om det hon skulle kunna göra hans könsorgan större. Lätt road men samtidigt lite besvärad konstaterar hon att även om hon visserligen skulle kunna göra det så är det en magi som kräver att hon rör vid den lem som skall omformas, och hon är inte intresserad av att röra vid Jodans kön. Jodan blir lite för hoppfull när han hör att Celeste mycket väl skulle kunna uppfylla hans önskemål om en större lem, och försöker övertyga henne med att hon inte behöver titta om hon inte vill. Celeste tycker att han får nöja sig med hennes nej och föreslår att han söker upp en annan morfist om han så gärna vill ha hjälp med att göra sin lem större. Jodan ger sig dock inte och det hela slutar med att Celeste argt konstaterar att hon absolut inte tänker ta på hans lem för att göra den större (hon tror dessutom att det är någon form av försök till sexuell invit från Jodans sida och börjar tycka att han är ett litet pervo), och att hon inte vill höra ett ord mer om det ifrån Jodan, som inser att han gjort bort sig rejält och just bett en av Meckelsinburgs mest inflytelserika magiker att ”Ta på hans penis för att göra den större”. Han lämnar rummet och drar sig tillbaka för kvällen.

Den näste att träffa på Celeste är Amaric, som har stämt möte med Celeste på hennes rum. Efter att ha bytt om går han till hennes rum för att vänta på henne, väl där passar han på att förse sig av den flaska vin som står vid det lilla bordet. Han får vänta ganska länge innan Celeste tillslut dyker upp och ber om ursäkt för att hon är sen. De två sitter sen och pratar under kvällen, och det hela slutar med att Amaric sover över hos Celeste.

Avresa mot Elikon

24 september 1715

Följande morgon äts det gemensam frukost som vanligt, de som inte packade dagen innan får göra det nu och sedan är det dags att ge sig av.

Alliansers kapitel
Kapitel 1 - Festen kan börja | Kapitel 2 - Åter i säkerhet | Kapitel 3 - På resande fot | Kapitel 4 - Priset för kunskap | Kapitel 5 - Något hände längs vägen till Baras | Kapitel 6 - Tjäna eller tjänas | Kapitel 7 - Tur i oturen | Kapitel 8 - I svartblodens fotspår | Kapitel 9 - Mot alla odds | Kapitel 10 - Det som en gång var förlorat | Kapitel 11 - Ödet | Kapitel 12 - Alla vägars slut | Epilog
Personliga verktyg