Karontron

Från Chronopia
Hoppa till: navigering, sök

Tron på skaparguden Karon. Artikeln är riktad främst till hängivna inidivider i Riket under 2000-talet.

Innehåll

Inriktningar

En så stor religion som Karontron innehåller givetvis mängder av olika inriktningar och perspektiv trots kyrkans ihärdiga försök att ena alla under en uppfattning. Här är några av de mer kända och tillåtna uppfattningarna:

Progressiva

Den ständiga kampen mot Kaleb tar hela tiden nya uttryck - det gäller att alltid förnya sig för att hitta nya övertag över fienden och inga hinder får finnas ivägen. De progressiva utforskar ständigt gränserna, det är de som tar magiteorin till nya oanade områden, de som tar fram morgondagens krigsmaskiner vid smältdegelns hetta, de som utökar förmågan hos svartgodsen för att ge sin brukare oöverträffade fördelar. För de progressiva så finns det inget slut på utvecklingen - när andra ser fulländning och perfektion ser den progressiva nya dimensioner att förfina, ständigt förbättra. Inget får heller stå ivägen för förbättring, förutom Karons påbud, även om det finns de som i sina mörka kammare vågar gå över gränsen som inte får passeras.

Vanlig främst i Chronopia men har även ett starkts stöd i Kharosal. Anser sig vara motsatsen till moralisterna. Weir och Askeir Kliewer är kända progressiva.

Renblodiga

Den grundläggande synen är att gå vidare med det hängivna rasbegreppet och förtydligar hierarkin mellan de olika raserna och folken. Det första som görs klart och tydligt är att det hängivna folket är överlägset alla andra folk, därefter kommer de tillgivna och omvända som är på god väg att bli trogna hängivna. De är även väldigt måna om att hålla det hängivna folket rent från underlägsna folkslag och har hittills bara "godkänt" människofolk från Jargal och södra Pandaros. De renblodiga skulle aldrig acceptera att någon annan än en mänsklig ras (som även blivit "godkänd") skulle få omvändas, de skulle se det som en styggelse och ett hån mot Karon. Oftast så skulle en renblodig heller inte acceptera exempelvis en alvisk slav utan snarare följa praxisen "en död alv är en bra alv".

En stark intern grupp hos de renblodiga menar att det är skillnad på hängivna och hängivna. De anser att man står närmre Karon ju mer hängivna det finns bland ens förfäder och för att bevisa detta tog de fram ritualen blodsrenandet. Ritualen belönar de hängivna som har ett rent blod medan de med befläckad blod avlider under processen. Det hängivna folket delas därmed upp i två delar, de som genomgått ritualen och de som inte har det, de styrande och folket enligt de renblodiga.

De renblodiga är mest kända på grund av extrema ordnar, som de Renblodiga krigsherrarna i Chronopia, men de har även en stark grogrund på landsbygden och i krigsmakten. De motsätter sig den frikyrkliga uppfattningen. Hreich Meiran och Reiter de Kemm är de mest kända renblodiga.

Moralister

Vill försvara de värderingar som styr Karontron och anser att man måste hålla sig till dem för att nå Fredens gyllene era. De anser att ingen seger är värd en moralisk uppoffring och anser att Riket bör göra sig av med allt som är demoniskt, från nekrologiska föremål skapade i Chronopia till eldsdjävlarna som tjänar Nerevas Arheim.

Anser sig vara motsatsen till de progressiva. Arie Lamart är en stark förespråkare för moralism.

Kreationister

Kort och gott är allt som Karon har skapat av godo medan allt som Kaleb har skapat är av ondo. Exempel på goda saker är då: de Hängivna, Riket, människofolk, Karamagi. Exempel på onda saker är alver, dvärgar, andra religioner, drakar, demoner, Taummagi, magiska droger och örter, alkemi, artefakter, talismaner. Som resultat av detta har kreationisterna likheter med både renblodiga (föraktet mot omänniskor), moralisterna (skepsisen mot demoner och nekrologi) och karoniterna (fokus på skapelseberättelsen).

Eftersom kreationisterna lägger stor vikt vid magiteorin så är inriktningen vanligast inom templet och då främst i det gamla Riket. I nya Riket är det vanligare att man är progressiv inom templet än kreationist. Lewon Asau är en känd kreationist.

Frikyrkliga

De frikyrkliga föredrar att missionera Karons budskap med böcker snarare än svärd. Ordet kommer från att kyrkan och tron på Karon ska vara fritt åtkomlig för alla. Det uppmuntras stort att otrogna ska bli omvända av egen fri vilja för att deras engagemang är värt så mycket mer då, till gagn för Riket och folket. Man vill upplysa de otrogna och frälsa dem med Karons kärlek snarare än att tvinga till sig en omvändelse framför svärdsspetsen.

De motsätter sig starkt fredsbringarnas och de renblodigas uppfattning. Reik Hoewner är den mest kände frikyrklige.

Fredsbringare

De anser att kampen mellan Karon och Kaleb till syvende och sist måste lösas med våld, i slag och krig. De har liten tilltro till att man ska kunna missionera Karons budskap till de otrogna och på det sättet skapa Fredens gyllene era - de otrogna kan inte övertygas, de måste tyglas. Det finns inget hellre en fredsbringare vill än att nå Fredens gyllene era men vägen dit är kantad av krig och våld.

Fredsbringarna är av förklarliga skäl vanligast inom krigsmakten och har sitt starkaste fäste i några av de olika ordnarna, exempelvis Karons fredsbringare. De motsätter sig starkt den frikyrkliga uppfattningen. Hreich Meiran och Nerevas Arheim är kända fredsbringare.

Karoniter

De gamla karontroende som numera endast finns i väldigt isolerade samhällen eller som asketer. Lägger ingen stor vikt vid de religiösa skrifterna förutom den äldsta texten som brukar kallas Nekronomicum. Istället fokuserar de på Karontrons gamla grundläggande principer om den hårde och rättvise skaparguden.

De motsätter sig starkt amariternas sätt att leva och kallar det för frosseri.

Amariter

Amariter är livsnjutare och livsälskare och de tackar Karon varje dag för att få leva i hans rike. Amariter är vanligast på landsbygden i de äldre delarna av Riket där man bor i välmående byar och har råd att ta det lugnt och äta gott. Amaritismen är även en motreaktion mot de progressiva i Chronopia samtidigt som de motsätter sig de karonitiska asketerna som inte unnar sig något. Amariter är de som är mest toleranta mot alkoholbruk så länge det inte går till överdrift.

De motsätter sig hur karoniterna vill hindra dem från att leva gott.

Helgondyrkare

Att vara helgondyrkare innebär egentligen bara att man lägger större fokus på någon av de erkända Iohes. De som en gång var de gamla ravenniterna ses numera som helgondyrkare av Iohes Ravina.

Helgondyrkarna är vanliga i Stygia där de tillber Iohes Asarz. De motsätter sig starkt monosakriternas uppfattning. Kublai Shakkar är en stark förespråkare av helgondyrkan.

Monosakriter

Anser att Karon är den enda källan till helighet och förnekar därmed Iohes. De enda heliga varelserna är Karon, Damon och Ljusbringaren. De flesta monoteiter vördar givetvis Ravina, Kublai och deras tre andra barn men finner det absurt att kalla dem Iohes eller att de skulle kunna jämföras med Ljusbringaren.

De motsätter sig starkt helgondyrkarnas uppfattning. Lewon Lamart är en känd monosakrit.

Själasyn

Själen har en stor betydelse för de karontroende då själar från döda tar plats hos de nyfödda. Ju närmre den troende står Karon, desto större chans är det att man återföds som en hängiven i nästa liv. Detta beror givetvis på att ju starkare band man har till Karon, desto lättare kan han rädda själen från andra varelser när kroppen väl dör. En annan faktor är även hur nära Riket, Kartoch och Karon man är när man dör och om kroppen jordsätts eller inte. Efter en persons död är det väldigt vanligt att man ber för dennes själ för att i sista stund stärka bandet mellan själen och Karon i hopp om att själen kan återfödas till trogna hängivna föräldrar. Ännu bättre är det givetvis om en av kyrkans män ber eller håller en ceremoni för personens själ. Även en tillgiven som har levt ett gott hängivet liv och fått hängivna barn har goda möjligheter att återfödas som hängiven.

Begränsat antal själar

Det är en allmänt spridd uppfattning att den begränsade mängden hängivna själar är det som leder till att hängivna har svårare att få barn än andra folk, oavsett hur fertil man egentligen är så kan man inte få ett hängivet barn om det inte finns några hängivna själar som kan återfödas i barnet. En följd av detta är även att hängivna som står närmre Karon troligen har större chans att få ett barn då de anses vara goda föräldrar. Vice versa så innebär det även att fertila personer anses vara välsignade av Karon då de uppenbarligen står väldigt nära guden - om de välsignade dessutom skänker sina barn till Riket och Karons kamp så har de blivit så heliga vanliga hängivna kan vara utan att bli Iohes.

Martyrdöd

Själasynen premierar även martyrdöden både då det kan innebära att man gör en stor uppoffring för Karon och Riket och på så sätt snabbt knyter ett starkt band till guden. Detta sägs vara en av anledningar till att de Hängivna verkar slåss utan fruktan. De olika ritualerna, exempelvis edsvärandet, anses även knyta personen närmre Karon.

Besjälandet

Det råder delade meningar om när ett foster faktiskt får en själ. Det enda man vet säkert är att det sker någon gång innan födseln. I fallet där båda föräldrarna är hängivna så innebär en saknad själ att det blir missfall eller att barnet blir dödfött. I andra fall är det vanligare att barnet föds med en icke-hängiven själ istället.

En del havande kvinnor påstår sig kunna avgöra om och när deras foster blir besjälat och ifall det är en hängiven själ eller inte. Allra vanligast är det bland de som även är magiker. Av detta att dömma verkar det heller inte finnas en speciellt tidpunkt då besjälandet sker, även om det onekligen sker under andra halvan av graviditeten.

Symbolik

  1. Karons punkter. De sex punkterna markerar Karons pelare; tro, kunskap, övertygelse, gemenskap, syskonband och kärlek, omslutna av Karons storhet, själva cirkeln. Symbolen återfinns överallt, från tempelprästernas kåpor, till dokument och arkitektur.
  2. Karons märke. Likt Karons punkter markerar de sex punkterna Karons pelare, men då pelarna inte är omslutna av Karons storhet så symboliserar detta att man inte omfamnats av den Hängivna gemenskapen. Symbolen används främst som ett tecken på tro till Karon hos de som inte själva är hängivna, exempelvis omvända.
  3. Karons stjärna. Stjärnans åtta armar symboliserar hur Karons ljus sprider sig över Altor och används främst i militära sammanhang. Stjärnan är även en symbol för Kartoch, Karons högborg, varifrån ljuset sprider sig även om själva stjärnan troligen är mest känd från Rikets standar, Karons fana. Symbolen är även vanlig inom templet och utgör bland annat arkitekturen hos de flesta Karontempel. Symbolen representerar ofta frälsningen och hur man för varje dag sprider Karons tro över världen och de åtta väderstrecken. Även symbolen för en överherre.
  4. Karons emblem. Emblemet används i princip på samma sätt som stjärnan förutom att fokus istället ligger på kyrkan och templet snarare än militären. Även symbolen för en apostel.
  5. Damons fjäder. En erhållen fjäder symboliserar Damons välsignelse medan en förlorad fjäder symboliserar hans förbannelse. För lyckönskningar är det vanligt att man samlar en mängd fjädrar och kastar dem över den man vill lyckönska. Under ett triumftåg genom en stad så är det väldigt vanligt att man firar segern genom att kasta fjädrar över paraden.
  6. Damons kors. Symbolen är ett skyddstecken för allt som är ont.
  7. Ljusbringarens träd. Ljusbringarens träd finns med på Rikets standar, Karons fana, och symboliserar hans evighet och hans härskare på Altor som Karons ställföreträdare.
  8. Ljusbringarens kors. Symboliserar styrka och själens återfödelse.
  9. Den hängivne. Den svarta stjärnan symboliserar den vanlige hängivne. Symbolen används nästan bara inom militären för att särskilja mellan hängivna och edsvurna.
  10. Den edsvurne. Den röda stjärnan symboliserar den väckta krigaren inombords. Symbolen används nästan bara inom militären för att särskilja mellan hängivna och edsvurna.
  11. Den tempelvigde. Korset bärs endast av personer inom kyrkan, från den nyblivne diakonen till den åldrade tempelrektorn. Korset visar på att personen innehar sakral rösträtt och de som varit inom kyrkan längre har ofta mer dekorerade kors.
  12. Själagiven. Symboliserar att den hängivne gett sin själ och kropp till Karon. Det finns ett visst sammanhang i att symbolen liknar en tempelherre, me den tunna kroppen och spretiga fingrarna.
  13. Renblodig. Den vita stjärnan symboliserar den hängivnes inre renhet till skillnad från den röda och svarta stjärnan som hängivna och edsvurna har.
  14. Fördömd. Symbolen för en fördömd.
  15. Moer. Symbolen för moerna och medlemmarna av den mörka månens brödraskap. Två stora svarta månar som omgärdar den svarta solen.
  16. Omstöpt. Likt många andra tecken symboliserar de åtta väderstrecken hur Karons ljus sprider sig men den annorlunda formen och färgen visar på att man hittar andra vägar för att nå dit. Den inre vita stjärnan symboliserar den inre förändringen.

Bilder


Den Hängivna gemenskapen
Riket | Maskineriet | Kulturen | Lagarna | Karontron | Karons pelare | Namn | Zecchin
Karontrons tidsepoker
Begynnelsen | Skapelsens era | Förräderiet | Fångenskapens era | Återuppståndelsen | Upprättelsens era | Segern | Fredens gyllene era
Personliga verktyg